Tränsbettet

Tränsbettet är kanske det vanligaste av alla betten och kännetecknas av att det inte förekommer någon sorts utväxling, dvs det påverkar hästens mun direkt och i kraftförhållande 1:1. Men, mundelen och ringarna kan se olika ut och tillverkas i olika material. Materialvalet är viktigt, eftersom det bl.a. bestämmer hur bettet smakar. Detta kommer påverka hur hästen till viss del beter sig. Utformningen av bettet har stor betydelse för hur det ligger i hästens mun och vad som händer när tyglarna används. Eftersom alla hästar är olika, kommer också olika bett att fungera på olika sätt på olika hästar.

Därför är det ofta en god idé att helt enkelt prova sig fram med olika bett. Det finns inget sätt att räkna ut hur en häst kommer att fungera på ett visst givet bett.

Grundläggande är dock att det underlättar om hästen gillar bettet. För att hästen skall röra sig korrekt och vara öppen för att lära, måste hästen vara avslappnad. En spänd, stressad eller rädd häst är inte bra på att lära sig något av oss. Just munnen är många gånger central i detta med avslappning. Via tungbenet står tungan i kontakt med en rad muskler som måste vara avslappnade för att ridningen skall kunna fungera bra. Till dessa hör nackmuskulaturen och även muskler i bogen som sedan kopplar till magmuskler. Alla är muskler som krävs för att uppnå samling. Dvs, om vi t.ex. är för hårda på handen och därigenom får hästen att låsa mun och käkar, så spänner sig även tungan och därmed nacke, bog, magmuskler etc. och det kommer inte vara möjligt att nå samling, hur mycket hästen än kröker på nacken.

Bettet skall hjälpa oss att få hästen i ett läge där vi kan hjälpa hästen hitta rätt arbetsform. Detta gäller all form av betsling.

Tränsbettet har fördelen att det tillåter oss att på ett förhållandevis tydligt sätt förmedla vad vi vill, förutsatt att det passar hästen. Då har vi genast kommit fram till den första överläggningen. Hur stort skall bettet vara. Här har vi två huvudsakliga mått att tänka på. Tjockleken på bettet och längden på bettet. I båda fallen styr hästens mun detta. Bettet måste helt enkel få plats. Tjockleken får inte vara större än att bettet lätt får plats när hästen stänger munnen. Vik undan läpparna och ta en titt! När det gäller längden på bettet är det lätt att ta en tumstock och föra den genom munnen på hästen där bettet skall ligga. Markera utsida läpp på varje sida och mät mellan punkterna. Lägg till några mm för lite spelrum. Ett bett får absolut inte knipa ihop läpparna. Risk finns att hästen biter sig i läpparna.Detta kan naturligtvis inte hända om man använder ett för tjockt bett, för då kan ju hästen ändå inte stänga munnen!

Vilket material som fungerar bäst beror på hästen. Generellt har det visat sig att s.k. sött stål, vilket rostar, ger en för hästen mycket behaglig smak. Rostfritt stål har en lite besk smak och både aluminium och gummi har en något uttorkande verkan.Det finns bett med bl.a. äppelsmak, men det känns lite som att lura hästen och dess matsmältning att den har mat i munnen. Idag är det även mycket populärt med kopparinlägg i betten. Dock verkar det inte finnas något bevis för att detta i verkligheten skulle ha någon positiv inverkan. Tron på det är dock så stark att nästan ingen bett tillverkare vågar tillverka utan koppar.

Ringarna på betten kan vara fasta eller rörliga(roterande). Ofta används rörliga ringar som det första tränsbettet. Det ger färre signaler för hästen att förhålla sig till. När ringarna är fasta, som t.ex. på D-ring bett, sker en viss rotation i bettet när ryttaren tar tag i tyglarna (förutsatt att man ger efter tillräckligt mycket). Detta ger hästen en föraning om vad som är på väg att ske och den kan välja att reagera redan då. Rätt utnyttjat ger detta en mycket lyhörd häst.

Ringarnas storlek har en betydelse för hur hästen kommer att uppfatta ett ledande tygeltag. Tar vi tag i vänster tygel, så kommer detta skapa ett tryck åt vänster på höger sida av hästens huvud, där bettringen trycker på. Dvs det är inte drag i vänster betthalva som ger den primära signalen utan tryck från den högra bettringen. Detta är även en mer logisk signal för hästen, dvs gå undan för tryck. Om bettringen är för liten, kan detta medföra att bettringen glider in i munnen, och det är inte så bra. I synnerhet vid träning av en ung häst, kan det hjälpa att ha lite större ringar.

Huruvida man använder ett odelat bett, delat, tvådelat eller flerdelat beror lite på vad hästen gillar. Ofta har hästar problem med att placera bett som har för många leder och kan bli oroliga i munnen, medan andra trivs utmärkt med det. Man kan dock komma ihåg att delade bett lättare kan dras bakåt och hamna på hästens tänder. Detta bör absolut undvikas. Dels ger det skador, dels kan vi inte utbilda känseln i tänderna.

25-2520
D-rings bett
25-1903
3-delat bett
25-4410
O-ring bett