Stångbett

Stångbettet kännetecknas av att det fungerar med en utväxling, en hävstång. Därifrån beteckningen stång.

Efter tränsbettet eller bosalen är ofta nästa steg att börja med någon form av stångbett. Det finns en uppsjö av olika varianter med olika material, mundelsutformning, skänkelutformning, hävstångsförhållande etc. Viktigt att komma ihåg är dock att vi fortfarande strävar efter att hitta ett bett som hjälper oss hjälpa hästen på bästa sätt. Dvs bettets utformning skall ge oss så bra förutsättningar som möjligt för att lära ut det vi önskar lära ut på ett för hästen så tydligt sätt som möjligt. Detta kan ibland innebära att vi måste använda olika bett beroende på vad vi önskar lära ut eller vilka problem vi har med att förmedla det.

Stångbettet har olika steg i sin verkan. Genom hävstången, dvs skänkeln på bettet, kommer bettet först rotera en aning i hästens mun. Dessutom spänns tränsets sidostycken en aning och ett visst tryck uppstår i nacken. Beroende på mundelens utformning kommer signalen te sig lite olika. Vid rotationen spänner sig snart även kindkedjan eller curb strap:en. När detta sker kommer en ny signal: trycket av remmen under underkäken. I samband med detta börjar också bettet trycka nedåt på tungan och i vissa fall även på lanerna.

När man tittar på stångbett, skall man vara noga med att se hur mundelen är utformad och vara medveten om exakt vad det är som kommer att hända i hästens mun. Som jag skrev tidigare så arbetar ett bett främst med tungan som mottagare av signalen. Detta är en stor och kraftig muskel som arbetar med. Vissa bett är utformade så att de snabbt börjar trycka på lanerna. Dessa är betydligt känsligare än tungan och man kan lätt tillfoga hästen smärta. Dock utvecklas snart ärrvävnad på lanerna om man tillåter bettet att arbeta mot dessa. Denna ärrvävnad kan med tiden bli så tjock att hästen blir helt okänslig på lanerna. Dvs hårda händer leder till hårda munnar och i längden är det ingen framkomlig väg.

Titta på hur ytorna ser ut som kommer att påverka tungan när bettet roterar och sedan trycker nedåt. Hur stor är ytan och vilken vinkel har den.

Vad gäller material och mått på stångbett, så gäller i princip samma sak som för tränsbett. Läs gärna den sektionen. Dock kan man hos stångbett, i synnerhet om mundelen ej är delad, tänka sig att tillåta dem att vara aningen längre än tränsbett. Risken att de av misstag hamnar på tänderna är helt enkelt mindre. Men man skall se upp med hur den eventuella porten i bettet är placerad. Ett för stort bett ihop med en bred port kan betyda att om bettet glider lite i sidled, så kommer trycket inte längre på tungan utan på lanerna. Avståndet mellan lanerna är inte speciellt stort. Det är överhuvudtaget lämpligt att kontrollera den eventuella portens bredd med hästens bredd mellan lanerna.

Generellt verkar det som om hästar favoriserar skänkelbett med så få rörliga delar som möjligt och så hög vikt som möjligt. Ju högre vikt bettet har desto viktigare blir det då att det är välbalanserat.

Pga av den stora mångfalden av stångbett vill jag här inte gå in på deras olika egenskaper.

25-6011 25-1707 25-1751