Spadebettet

Världens mest missförstådda bett brukar det kallas. Många ryggar undan när de ser det och tycker att det ser ut som tortyr av hästen. Men, tanken bakom det är så långt från detta man kan komma. Det sägs att en häst måste älska sitt Spade för att det skall fungera optimalt. Då kan det nog inte vara frågan om tortyr. Däremot krävs det en lång och kompetent utbildning av hästen för att den skall vara redo för detta bett. Det gäller naturligtvis även ryttaren.

Spade bettet anses av många ha sin ursprung i Spanien, men det verkar ha fått en stor del av sin utveckling och användning i det tidiga Californien. Dit kom det då sannolikt med de tidiga spanjorerna som i spred sig i området. Bettet förknippas med den californska Vaqueron, i princip en tidig cowboy. På den tiden fanns det mycket tid och en Vaqueros stolthet var dennes häst och hans skicklighet som ryttare. År av träning lades på hästen för att så småningom kunna briljera med dess lyhördhet och förmåga. Utrustningen utvecklades naturligtvis också för att svara till kraven på finstämd kommunikation.

Enligt tradition rids hästen in och grundtränas i en Hackamore dvs Bosal med matchande Mecate (tyglar) och huvudlag. Under utbildningens gång går ryttaren från en tjockare bosal till en allt tunnare, tills denne når ett utbildningsstadium där bettet introduceras, men bosalen förblir aktiv, dvs dubbla vertyg eller det s.k. Two-Rein stadiet. Bettet kan redan nu vara ett Spade bett. Steg för steg övergår kontrollen från Mecate tyglarna till Romalen (tyglarna som fäster i Spade bettet). Denna tillvänjningsperiod beräknas ta ca 18 månader. Därtill kommer hela tiden av grundträning i Hackamore. När hästen väl går helt på (Spade) Bettet, räknas den som att vara Straight up the Bridle. Åtskilliga år av träning har nu investerats i hästen och när nu hästen helt går på ett bett, så är den gissningsvis minst 7 år gammal, vilket märkligt nog även är den tiden då hästens mun och tänder är helt färdiga!

Spade bettet är ett s.k. signalbett. Den karakteristiska ”spaden” i mitten av mundelen vilar mot gommen och ger en mycket lätt signal. Ju större spade desto större yta och mindre rörlighet. När ryttaren tar tag i tyglarna, ökar trycket mot gommen och efterhand kan även ett tryck mot tungan uppstå, men pga spadens längd tar det liksom stopp. Det är som en pinne i ett rör. Ju lägre pinne desto svårare att röra den och desto mer kraft krävs för att trycka in den i rörets väggar. Teoretiskt betyder detta att bettets konstruktion egentligen motverkar möjligheterna att tillfoga hästen smärta. Bettet kan egentligen bara ge små signaler och dessa kan i sin tur egentligen bara tala om för hästen i vilken position vi önskar att huvudet skall vara. Vitsen med bettet är att  hålla hästens mun avslappnad. Den sinnrika konstruktionen med spaden, rullen och de s.k. Braces dvs stöden skall få hästen att liksom suga på och leka med bettet på ett sätt som håller tungan och därmed resten av kroppen avslappnad. Vikten i bettet ger automatiskt rätt position på huvud och nacke. Allt ryttaren måste göra är att signalera riktning, tempo och hastighet, vilket sker med övriga kroppen. Detta innebär att så länge en häst är beroende av bettet för att veta riktning, tempo och hastighet, så är den inte färdig för ett Spade bett.

Detta är bara en kort intro till Spade bett världen. Det finns mycket att läsa i olika typer av litteratur och måhända finner jag tid att lägga till mer information framöver.

AC1500-27